Myter om föl

Det finns flera seglivade myter om föl och deras hälsa. Jag tänkte presentera ett axplock av de vanligaste;

 

Myt 1: Ett nyfött föl som är piggt har fått i sig tillräckligt med antikroppar från råmjölken.

Myt 2: Ett nyfött föl som sover långa stunder och hoppar över måltider, är trött och behöver sova. Det blir då piggare med tiden.

Myt 3: Har det nyfödda fölet inte diat efter fyra timmar kan man mata den med nappflaska.

Myt 4: Ett nyfött föl som inte kan äta själv, räcker att matas varannan timme

Myt 5: Stoet ska rastas utan det nyfödda fölet.

 

Nyfödda föl som är pigga kan ha en dålig antikroppsnivå. Avsaknaden av infektion gör att fölet fortfarande är friskt, men dessa föl är tickande bomber. Tänk på att vid förlossningen utsätts fölet för en mängd bakterier, som kan lätt få fäste i den oskyddade fölkroppen om den har en låg nivå antikroppar i blodet. Resultatet kan komma efter ett par veckor i form av en infektion i t ex en led, navel.

 

Ett friskt föl äter flera gånger i timmen då den inte har någon energireserv utan är beroende av att hela tiden få i sig mat. Ett säkert tecken på sjukdom hos fölet är att den inte håller sina mattider utan sover över. Det blir med tiden svagare och infektionen får större fäste, vilket snabbt minskar möjligheten till överlevnad om inte adekvata åtgärder vidtas.

 

Det nyfödda fölet har upptag av antikroppar från råmjölken endast en kort tid. Senaste studier visar att redan efter tre timmar efter förlossningen är upptaget endast 20%. 

 

Ett nyfött föl, som av någon anledning inte orkar dia själv, är viktigt att flera gånger i timmen mata. Det är mycket energikrävande att samtidigt vara nyfött föl och sjuk. 

 

Alla som sett vilket rörelsebehov fölungar har och hur mycket de utvecklas av att hela tiden röra på sig, inser att ju mer de får vara ute, desto mer utvecklas deras muskler och motorik. En brasklapp är om fölet föds med en inte korrekt benställning, bör motionen under första tiden vara kontrollerad d v s fölet leds, så inte problemet förvärras.  Min uppfattning är att inte ska störa relationen sto-föl under de första dagarna. När fölet diar frisätts hormonet oxytocin, som gör att mjölken rinner till i juvret och också att livmodern drar ihop sig. Jag anser att sto och föl rastas lugnast tillsammans. Det är så naturen har räknat ut det från början.

 

Om man ska hålla på med hästuppfödning, gäller det att vara påläst. En sak blir inte mer rätt bara för att många gör på samma sätt. Viktigt att komma ihåg att ett friskt föl reser sig inom en timme, diar inom två timmar och galopperar runt inom fyra timmar. Efterbörden ska gå inom 3 timmar. Alla andra tidsparametrar bör starta en alarmklocka hos hästägaren. Många hästägare har en god känsla att någonting är fel, men ges dessa ”mytråd”, kan följden bli att de väntar för länge. Lika tacksamt det är att behandla ett föl i tid, lika otacksamt är det om behandlingen sätts in för sent. Det går jättefort åt fel håll!

//Elisabeth


Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

  • Irma » Mugg:  ”Hej. Vår häst har torra mugg-krustor. Dom lever sas eget liv. Blir större o torr..”

  • Bjørn Boesgaard » Övervakning fölning. :  ”Der finss jo även en mer "lokal" lösning; SAFEMATE(R) fölningsalarm. Den reagere..”

Bloggarkiv