Bilister och hästar

De flesta bilister, som möter hästar, förstår att sakta ner hastigheten, stanna eller på något annat sätt visa hänsyn. Om inte annat för att de vill inte ha någon skada på sin bil. Sedan finns en liten, liten minoritet av bilförare som ska fram till varje pris:
Den sistnämnda kategorin mötte vi tidigt en morgon när vi ledde ett sto och hennes 4 månaders föl. Ett 4 månaders föl är ingen liten fölunge, utan en liten häst som väger dryga 170 kg. Även om det är vant att bli ledd, reagerar det på ett fordon som kommer körandes emot det och som inte saktar ner förrän bara någon meter ifrån. Trots att jag försökte få fordonet att stanna långt innan där vägen var bredare för att vi skulle kunna komma förbi, fortsatte bilen framåt och ett huvud stack ut genom sidorutan. En ilsken röst skrek att vi skulle flytta på oss för han hade bråttom. När jag svarade att han måste köra åt sidan eller backa för annars vågade inte fölet gå förbi, fick jag till svar att kunde jag inte hantera hästarna bättre hade jag inte på vägen att göra. Det var en allmän väg och han hade rätt att komma fram. Vid det här laget stod fölet blixtstilla och stirrade stelt framåt.

Jag svarade att om han nu trodde det var så lätt att flytta på en rädd fölunge, kunde han försöka själv. Ur bilen kliver då en jättekromosom till man, som såg ut att ha uppnått mogen ålder, även om beteendet gav andra associationer. Han tog grimskaftet och började dra fölungen framåt genom att lägga sin egen vikt bakåt. Som alla hästkunniga människor vet, fungerade inte detta något bra, så fölet svarade genom att göra samma sak åt sitt håll. Det blev så att säga jämnvikt i dragkampen viktmässigt. Jag frågade honom om han tyckte det gick bra eftersom fölet inte alls rörde sig framåt och bad honom lämna tillbaka grimskaftet. Jag kände också att jag var tvungen att påpeka att jag tyckte han var riktigt dum i huvudet. Eftersom han fortfarande inte förstod hur han skulle komma förbi, återstod bara för honom att fortsätta skrika att vi skulle flytta på oss och gå tillbaka till bilen.

Nu tyckte fölet att hon fått nog av den där tråkiga människan. Mamman gick snällt förbi bilen och fölet travade raskt bakom med mig springande vid sidan om.

Jo, jag ringde faktiskt till polisen. De är bra att ha i sådana här situationer. Även om hästen betraktas som ett fordon, så räknas dylikt beteende som oaktsamhet i trafiken. Oaktsamhet i trafiken är inte bra för körkortet.

Tänk så mycket fortare det hade gått för alla parter om bilisten stannat första gången. Då hade han inte ens behövt bli upprörd och bara förlorat ett par minuter, istället för 20 minuter och vara halvvägs till en hjärtinfarkt. 
 

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Irma » Mugg:  ”Hej. Vår häst har torra mugg-krustor. Dom lever sas eget liv. Blir större o torr..”

  • Bjørn Boesgaard » Övervakning fölning. :  ”Der finss jo även en mer "lokal" lösning; SAFEMATE(R) fölningsalarm. Den reagere..”

Bloggarkiv