2012

Det har nu blivit dags att stalla in hästarna på natten. Har man föl som ska vänjas av, unghästar, behöver de också en viss hantering, vilket passar bra i stallet.

 

Tidpunkten för avvänjning av fölen, tycker jag är dels beroende på i vilket hull stoet klarar att hålla och dels hur bra fölet äter sitt grovfoder. Om stoet har svårt att hålla hull, börjar jag avvänja vid ca 5 månaders ålder genom att nattetid ställa in mor och föl i varsin box. Fölet bedöms klara sig utan mamma när det äter bra med grovfoder och dricker tillräckligt med vatten själv. Jag brukar fylla vattenkoppen och ställa en full hink med vatten i boxen för att se vilket som föredras och samtidigt få en uppfattning hur mycket vatten fölet dricker. Sto som håller hull, inte är dräktigt, kan man vänta med avvänjning tills fölet är 7-8 månader. Det dräktiga stoet avvänjer själv sitt föl medan detta inte sker hos det inte dräktiga stoet. Hästar är vanedjur och tycker inte om hastiga förändringar. Det är vi människor som har alldeles för bråttom. Det är bättre att fölet får ta sin tid så undviks onödigt "backarbete".

 

Det finns flera saker i den moderna hästhanteringen jag funderar över. Kanske någon har ett bra svar? Många talar om att deras hästar får frukost, lunch och middag; köttätare äter måltider - hästar är växtätare och behöver äta en stor del av dagen, ca 14 timmar per dag. Deras matsmältningssystem är designat att äta lite och ofta av ett bra grovfoder. Med bra grovfoder menas nödvändigtvis inte att grovfoder framtaget till en mjölkko som ska ge 40 liter mjölk/dag ska utfodras till alla hästar. Här är det viktigt att räkna ut hur mycket den individuella hästen behöver i förhållande till sitt behov och arbete. Parametrar, t ex ras, ålder, dräktighet, digivning, prestationskrav är nödvändiga att ta hänsyn till.

 

Sedan tillkommer också frågan om det verkliga behovet av kraftfoder? Jag vet att förr tävlades hästar i riktigt krävande tävlingar enbart på ett bra grovfoder: Exempel på detta är fortfarande hinderrekordet från 1938 på 2.44 m, den konditionskrävande fälttävlan i Badminton under samma tidsperiod. Dessa hästar gick på "bara" hö. Inte heller fick de vila lika mycket före tävling som anses nödvändigt idag. Hästarna fick kanske en mer fysiologiskt anpassad foderstat och hade bättre kondition?

 

Detta leder till nästa tankenöt: Den moderna hästen "får inte gå ute för länge om dagarna om den ska tävlas för då blir den trött, utan det är viktigt att den tas in tidigt på dagen och i god tid före tävlingsdagen så den är utvilad". Hästen måste vara det enda djurslag som måste vila sig i form. Övriga djurslag, som inte orkar prestera maximalt, är inte i tillräckligt bra kondition eller är sjuka. Eller ännu värre; "hästen får inte vistas i hage för då kan den skada sig, så den blir promenerad/riden ett par gånger per dag". När hästar vistas i en stor hage, syns tydligt vilket rörelsebehov de har, framför allt fölen och de unga hästarna. En av människan uppgjort dagligt motion, tror jag, aldrig kan ersätta hästens verkliga behov.

 

Det tråkiga är att även fölen drabbas av denna "stående i box noja". Här är det ju verkligen viktigt att de kommer ut så fort det går för att utveckla sina atletiska förutsättningar. Föl inte är lika känsliga som små människobarn. De har en tjock, fet päls och ständigt tillgång till färsk, varm och näringsrik mat i mammans juver.

 

Med den moderna uppfattningen av hästhållning med korta ättider, begränsad mängd grovfoder, kraftfoder av olika varianter och stående i box de flesta av dagens timmar, är det inte konstigt om hästarna får ovanor, blir överaktiva, sjuka, halta etc?? Det är lättare att kommunicera med en häst som fått sina fysiologiska behov tillfredsställda än med en frustrerad krutdurk. Hästar tar tid, arbete, tålamod och kräver kunskap. Min morbror, Hans-Georg Netterberg, hade ett motto som är tänkvärt; Hästens välbefinnande går före min bekvämlighet. Sker så idag? //Elisabeth

Denna säsong har 5 ston inseminerats med fryst semin från Monte Bellini.

 

Det är två ston som fölat flera år i rad men vilade 2011, ett äldre maidensto och två ston med föl vid sidan. De ston som hade inflammatoriska celler i livmodern och/eller växt av bakterier behandlades under brunst och inseminerades påföljande brunst om provsvaren tillät. 2/5 ston blev dräktiga och båda på första försöket; ett av de vilande och ett med föl vid sidan. Det andra stoet som vilat inseminerades, efter två misslyckade försök med Monte Bellini, med färsk semin från Canterbury och tog sig direkt. De två resterande stona avslutade efter två misslyckade försök med Monte Bellini.

 

De undersökningar av seminet som gjorts är dels en vanlig av den progressiva motiliteten efter tining och dels en hypo-osmotisk test: En av stoägarna var vänlig att låta mig ta den mängd som behövdes ur ett strå för att kunna göra det senare testet. Det visar en enkel utvärdering av spermiemembranets funktion (genom att se hur det sväller i en hypo-osmotisk lösning). De hingstar som har ett svällningsvärde <40% har tveksam fertilitet. Efter att sperman inkuberats med denna lösning, sugs det upp i ett rut-indelat glas, och i mikroskopet räknas antalet spermier som reagerar normalt i lösningen. Minst 200 spermier ska räknas. Jag räknade i två olika fält och >230 spermier båda gångerna: Resultatet blev att 22 respektive 23 % av antalet spermier reagerade normalt.

 

Det hypo-osmotiska testet är inte korrelerat till procent dräktiga ston utan istället till antalet försök/dräktighet. Det finns däremot en god korrelation till den progressiva motiliteten. Hingstar med spermier som har dålig progressiv motilitet men högt svällningsvärde, kan ha bra dräktighet med ett lågt antal insemineringar/dräktighet. I Monte Bellinis fall har situationen varit den omvända d v s den progressiva motiliteten har varit god (ca 60%) men svällningsvärdet lågt.

 

Informationen skulle bli mer fullständig, om svällningsvärdet i färsk semin och i andra frysta batcher kunde kontrolleras.

 

Elin Lundgren, som är importör av seminet, har vid flera tillfällen frågat både hingstägaren och stationen där seminet är fryst, hur dräktigheten är och hur många föl som fötts. Vid samtliga tillfällen har hon fått till svar att statistik saknas. Tyskarna brukar ju annars vara kända för sin statistik!

 

Om en hingst inte har fullgod fertilitet, är det viktigt att de stoägare som vill använda sig av hingsten får korrekt information, så de är fullt medvetna om vilket val de gör. Problemston och äldre förstagångsston bör naturligtvis välja en hingst med fullgod fertilitet.

 

Min personliga uppfattning är att om hingsten inte har fullgod fertilitet är det viktigt att vara generös med antalet strån och antalet doser samt att redovisa dräktighetsresultat. Så att säga lägga lite grädde på moset för att stoägaren ska känna att hingstägaren försöker i viss mån kompensera för att sperman inte fungerar helt perfekt. Bristande information skapar osäkerhet och risken finns att uteblivna förhoppningar ger onödig negativ publicitet.

Nu har många ston fölat. De flesta föl har varit friska, men några har behövt hjälp. Ett var hos Zonhästarna; Madde Ohlzon har skrivit på sin blogg (www.zonhastarna.se) om hur det var när ett av deras föl var sjukt.

 

Det gäller att vara vaken och alert, framförallt fölets tre första timmar efter förlossningen, för att tidigt upptäcka om någonting inte är normalt så att adekvata åtgärder kan sättas in direkt. Lika tacksamt det är att behandla föl när behandlingen sätts in i tid, lika otacksamt är det om den sätts in försent.

 

När bakterierna väl börjat föröka sig i den lilla fölkroppen, så sker det med en oerhörd hastighet. Föl saknar möjlighet att lagra energi - det är därför naturen har programmerat dem att äta många gånger per timme. Gör de inte det eller inte får möjlighet, sjunker sockernivån i blodet katastrofalt, vilket gör att det redan sjuka fölet, om behandling uteblir, blir ännu mer försvagat och så småningom är de utom all hjälp. Bakterierna fortsätter sina härjningar. Beroende på vilken/vilka bakterier som har fått fäste, vilket målorgan de har, varierar symtomen hos fölet. Hela förloppet kan gå så fort, att det kan vara svårt att förstå vad som har hänt.

 

Sätts behandling in i tid och fölet hjälps att så snabbt som möjligt komma in i sin normala ät-rytm, påskyndas tillfrisknandet avsevärt. Var 20 minut är hanterbart. Föl är inte programmerade att sova för långa stunder - de behöver dia ofta för att hålla en jämn sockernivå i blodet och vara aktiva. Hästägarna märker tydligt när tillståndet har vänt åt rätt håll, oftast inom 12 timmar, när behandling sker tidigt.

 

Kom ihåg, för att upptäcka att någonting är fel, gäller det att ha kunskap om vad som är normalt. Tidsparametrarna hur ett friskt nyfött föl ska bete sig ger en bra vägledning: Ett friskt nyfött föl ska resa sig inom 1 timme, dia inom 2 timmar galoppera runt i boxen inom 4 timmar //Elisabeth

Under februari månad blev Haddebo Bruks seminstation EU godkänd som första station i Sverige för enbart förvaring av EU semin. Semin är redan på väg in.

 

Fördelen med att hålla föredrag är bl a en uppdatering av information. Jag läste en artikel från England hur både dräktighets- och levande fölresultaten var under 10 års intervaller med början 1980. Det visade sig att deras levande fölprocent 1980, var 70.84%, vilket ungefär är vad Sverige för flera raser har idag! Undantagna är arabston, 77%. Idag, 2010, är siffran i England och på Irland 85.5%. Sverige ligger resultatmässigt nästan 30 år efter dessa länder. I de fall det gick att få fram dräktighetsprocenten är resultaten betydligt bättre och varierar stort mellan olika raser. Det kanske är därför man gärna talar om dräktighetsprocent? Det är det dåliga slutresultatet, d v s procenten levande föl, som borde diskuteras!

 

Vilka kan anledningarna vara att resultatet är så dåligt? Hästarna ser ju inte annorlunda ut här än vad de gör där. En orsak är rutinerna i hanteringen av ston. I dessa länder är det en noggrannare diagnostik än i Sverige. Samtliga ston provtas i varje brunst som de insemineras/betäcks just för att i tid upptäcka den vanligaste orsaken till utebliven dräktighet/tidig fosterdöd, d v s förekomsten av inflammation och bakterier i livmodern. När kan denna relativt enkla åtgärd med både cytologisk och bakterielogisk provtagning bli rutin? Sen dräktighet orsakad av omlöp p g a utebliven provtagning i början eller ännu värre ett gallsto medför många nackdelar för både stoägare och stuteri. Mest kostsamt för en stoägare är ett gallsto, men även för hingstägaren i form av förlorade intäkter. Det är därför viktigt att tidigt identifiera olika grupper av ston så de kan hanteras på ett korrekt sätt.

 

Det moderna stoet utnyttjas i aveln annorlunda än vad som sker i en naturlig frilevande hästflock: Många ston tävlar högt upp i åldrarna innan de betäcks och många betäcks inte heller varje år, vilket innebär att dessa grupper av ston kanske inte är helt enkla att få dräktiga och/eller inte går hela vägen fram till föl. Det sker heller inte ett naturligt urval av de ston som är extra känsliga i sin livmoderslemhinna, utan alla grupper av ston ska försöka bli dräktiga och föla. Ofta beskylls hingsten vid utebliven dräktighet....

 

Stora krav på kunskap ställs därför både på veterinär och stuteripersonal. Eftersom detta är en bransch där nya kunskaper ständigt kommer, är det speciellt viktigt att vara ordentligt uppdaterad. Tyvärr är inte alltid så fallet, vilket den låga levande fölprocenten tydligt visar. //Elisabeth

Det har varit ett långt uppehåll i månadens info, men dels har jag arbetat utomlands och dels har jag hållit på med analyserna av föregående säsongs provtagning till min forskning. Båda har varit tidskrävande men mycket intressanta. Som alltid är det fler frågor än svar.

 

I januari var jag på den internationella stokonferensen i Leipzig där många av föredragen fortfarande fokuserade på diagnostik och behandling av livmoderinflammation/-infektion. Helt klart är att det finns många olika åsikter om detta. Det redovisas nästan aldrig hur många av dessa olika metoder leder fram till ett levande föl utan mer dräktighetsprocent. I slutänden är det fortfarande slutresultatet som räknas d v s att betäckningen/insemineringen leder fram till ett levande föl.

 

Den 3 mars kommer jag att hålla föredrag på Strömsholm om betäckning, dräktighet och fölning. Jag kommer att inkludera de senaste rönen från ovan nämnda konferens. För mer information v g se www.sleipnir.se. 

 

Den 27 mars kl 14-17 håller foderrådgivare Eva Dahlström och jag föredrag på Länsstyrelsen i Stockholm. För mer info, http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/Sv/kalender/2012/Pages/fol-pa-vag.aspx

Här blir en kortare version av Strömsholmföredraget, men även en föreläsning om utfodring av det dräktiga stoet och det avvanda fölet. Nog så viktig.

 

Ofta när det är föredrag är det många mycket kunniga och initierade uppfödare som kommer, vilket naturligtvis är roligt. Det blir ofta kloka och bra frågor. De uppfödare som har hållit på länge och som tycker deras metod inte behöver förändras är naturligtvis inte lika sugna på att åka på kurs, men betänk att som hästuppfödare blir man aldrig fullärd. Ny kunskap är stimulerande!

 

Alla är hjärtligt välkomna!