Det visade sig att det var en dålig idé av mig att skriva en siffra på hur många ston stationen skulle ta emot under den gångna säsongen. Mina från början tänkta 20 ston blev till slut 29 stycken. Det är svårt att neka ston som har gått gall och där ägaren fortfarande är intresserad av att fortsätta. Det mest kostnadskrävande som uppfödare kan ha, är att ha ston gående tomma. Det känns därför viktigt att försöka hjälpa de ston som har problem med sina dräktigheter och på så sätt hoppas att de som är intresserade av hästavel stannar kvar. Vi behöver våra uppfödare!

Av dessa 29 ston inseminerades inte 5 stycken problemston; fyra kom i slutet och efter avslutad säsong för utredning och behandling för att bli inseminerade nästa år. Resterande ston inseminerades; 11 st hade både kända och okända problem till varför de inte blev/hade svårt att bli dräktiga,  två stycken var äldre maiden, fyra stycken hade  vilat ett år, två stycken var unga maiden och 12 stycken ston med föl (häri ingick  ston med kända problem att bli dräktiga). Ett av de sist nämnda, hade tidigare blivit diagnosticerad att aldrig kunna få några föl, väntar nu sitt andra föl.

Av de ston som inseminerades blev det totala resultatet efter avslutad säsong, att två ston inte blev dräktiga; en ung maiden och ett ungt sto som vilat.

Stationen behandlade också ett litet antal föl som krävde intensivvård. De gick hem friska efter avslutad behandling. 

I all utredning av problem är korrekt diagnostik viktig för att slutresultatet ska bli som önskat. När det gäller gallstona, tar jag numer alltid en biopsi förutom cellprov och baktprov. Dessa analyser ger sedan en sammantagen bild av prognos för dräktighet, behandling och kostnader. Informationen till stoägaren är lika viktig, så vederbörande kan ta ställning till om kostnaden för att åtgärda de problemen stoet har, är förenliga med möjligheten att få stoet dräktigt även om det kräver flera inseminationsbrunster. Har stoet djupgående kroniska förändringar i livmodern, kan näringsstatus till fostret påverkas genom att den blir otillräcklig under senare delen dräktigheten då fostret växer mycket. Detta kan resultera i att dräktighetstiden vida överskrids och att fölet kan vara mindre välutvecklat än normalt när det föds. Allt detta är viktigt att informera om innan arbetet påbörjas.

Cytologiska prover är mycket användbara då de ger ett omedelbart svar på om det finns inflammatoriska celler i livmodern eller inte. Det ska naturligtvis inte finnas några tecken på inflammation före inseminering. Det finns en orsak till detta och den är viktig att identifiera.  Att det bakteriologiska provet är negativt, behöver inte innebära att det inte finns inflammatoriska celler i livmodern.

En viktig orsak till att stoet inte blir dräktigt är att slidan inte håller tätt.Det som ser bra ut för vårt öga, är en helt annan verklighet på mikroskopisk nivå. Är slidan så tät att stoet blir dräktigt men att den under den senare tredjedelen av dräktigheten, när fostret blir avsevärt tyngre, inte klarar att hålla tätt, kan bakterier tränga igenom livmoderhalsen och orsaka en inflammation med infektion i moderkakan. Stoet kan då börja få flytningar från slidan. Mängden och tidpunkten när flytningarna syns varierar med hur otät slidan är och därmed också påverkan av fostret.

// Elisabeth


Så är rubriken på ett inlägg av mig publicerat i Svensk Veterinärtidning i februari 2016:

Flera uppfödare, jag har haft kontakt med i frågor om deras föl, har berättat för mig att veterinärer rekommenderat att ingen saltsten ska finnas i boxen hos sto med föl. Anledningen skulle vara att föl kan ha en ovana att intensivt slicka på saltstenen och därmed drabbas av diarreer och saltförgiftning. Jag har, under de dryga 30 åren, jag arbetat med sto och föl, alltid förordat att saltstenen ska finnas tillgänglig så att båda kan nå den ifall behov finns. Jag har vid många tillfällen sett föl före de har drabbats av diarre dricka ur vattenkoppen och slicka på saltstenen. De har på detta sätt själva känt av en begynnande diarre.

Som vi alla vet, sker vid en diarre, en förlust av salter och vätska. Kompenseras inte detta, blir resultatet förluster av framför allt Na+, Cl-, HCO3-. Detta syns tydligt i ett blodprov. Förlusterna bidrar till dehydrering och acidos. Allmäntillståndet blir påverkat. Fölet vill inte dia, riskerar att drabbas av gastro-intestinalsår, tillståndet förvärras. En ond cirkel. Det är därför en svårförståelig rekommendation att ta bort de salter som ingår i att kompensera de elektrolytförluster som sker vid en diarre och som dessutom används vid behandling av diarreer. 

Jag har även gjort en litteratursökning på vilka djurslag som kan drabbas av saltförgiftning. Häst är ett av de djurslag som inte finns med. Jag har även talat med erfarna kollegor i både England och USA angående saltförgiftning hos föl. Ingen av dessa känner till detta tillstånd. Den amerikanske kollegan, med 50 års erfarenhet av stuteriarbete i Kentucky, svarade på min fråga med ”att detta har jag aldrig hört talas om. Jag tycker att jag borde ha haft något fall under alla mina år”. 

Min uppfattning, är att om fölet slickar på saltstenen, är detta ett symtom på en tarmstörning. Fölet bör därför fölet få tillgång till saltet och dricka ur vattenkoppen om det vill. Att ha fölet under uppsikt för att följa utvecklingen är naturligtvis viktig. Vill fölet inte dia, kan inbalansen av salter, dehydrering, acidos och gastro-intestinalsår redan vara ett faktum. Då behövs andra åtgärder istället.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att ta bort saltstenen är en felaktig information, som grundar sig på ett beteende hos andra djurslag än häst.

//Elisabeth

Åter är en säsong till ända. Tiden verkar gå fortare och fortare och inläggen blir senare och senare. Här kommer i alla fall en kort resume;

I början av året skrev jag på min hemsida att 20 ston skulle tas emot, men det blev några flera (25 st). Nu fungerade detta mycket bra, tack vare god förståelse hos hästägarna och bra samarbetsvilja hos stona, d v s behandlingar och inseminationer fungerade som tänkt. Som vanligt var det en blandning av unga maidenston, äldre förstagångsston, gallston och sto med föl. Av dessa blev två inte dräktiga (omognad och hormoninbalans). Hälften av de ston som kom hade någon form av reproduktionsproblem. Ett sto resorberade.

Två högriskston fölade här. Det är alltid lika roligt att få förtroendet att ha hand om fölen redan från början. Är fölen sjuka redan vid födseln kan, behandlingen sättas in direkt utan dröjsmål, stoet tas om hand likaså och ständig uppsikt göras. Arbetet blir mycket enklare och tryggare. De föl som fötts här och som krävt behandling, har hittills haft engagerade ägare som gjort allt för att hjälpa till. För dem har det blivit en snabbkurs av nyföddhetsperioden hos fölet och hur det sjuka fölet tas om hand. Alla föl har efter avslutade behandlingar gått hem friska. Fortfarande kommer information och kort från flera av dessa hästägare vad som händer i de nu vuxna hästarnas utveckling. Det är roligt att följa. Samtidigt är det en mycket viktig information att kunna ge till andra hästägare som kanske funderar på om det lönar sig att lägga ner stora kostnader och engagemang på en sjuk fölunge.

Om man har ett sto, som har haft reproduktionsproblem och är dräktigt, är det viktigt att under dräktigheten hålla noga kontroll över flytningar från slidan och utseendet på juvret. Utgångspunkten ska vara inga flytningar och juvret ska vara lugnt tills några veckor före förväntad fölning. 

Under hösten hann jag med en sväng till Texas (USA) igen. Kollegorna där är specialiserade på olika problemställningar hos hingst, analys av sperma och olika tekniker vid hantering av lågfertil sperma såväl som  kyld och fryst. Vid val av framförallt fryst sperma är det viktigt att försöka få information om antalet dräktigheter av de ston som blivit inseminerade. Är informationen svår att tillgå, finns alltid möjligheten, om man absolut vill ha en viss hingst, att analysera det frysta seminet vid den första användningen, för att om stoet inte blir dräktigt kunna eventuellt åtgärda seminet inför nästa insemination. Ett gott råd är att försöka undvika någon av dessa kombinationer vid val av fryst sperma; fåtal strån, dålig sperma och/eller sto som inte är i fullgod reproduktion.

Varje säsong bjuder på nya lärdomar, vilket gör detta arbete så intressant och roligt. Nu återstår att se vad nästa år kommer att bjuda på. Tills dess önskar jag Er alla ett riktigt Gott Nytt År! //Elisabeth

Denna säsongen blev fölens. Många ville ha hjälp med sina sjuka föl. De flesta ägarna var vana uppfödare, och kunde snabbt få en uppfattning om att fölet inte mådde bra. Flera valde då att ha sina föl med mammor hemma hos mig, själva vara kvar och vaka. Det fungerade utmärkt då jag med jämna mellanrum kunde titta till fölen, sköta behandlingarna och undersöka så ingen ny komplikation tillstötte. I ett par fall var fölen så svårt sjuka så att när ett problem var löst, uppstod nästa. Lyckligtvis tillfrisknade samtliga föl till slut tack vare god hjälp från hängivna stoägare.

Av denna anledning, tog jag inte emot det vanliga antalet ston, utan endast 20 st. Antalet räckte mer än väl. De flesta tillhörde problemkategorin d v s aborterat, ej blivit dräktiga, äldre maidenston. Samtliga ston blev dräktiga. Tyvärr har två stycken har resorberat.

I höstas uppdaterade jag mina kunskaper i att diagnosticera och förbättra dålig seminkvalitet dels i Texas (USA) och dels i Sverige. Kunskaperna kom väl till pass, denna säsong, i ett fall där det frysta seminet var av dålig kvalitet. Det gick till på följande sätt: Från en dos, offrades ett strå för att räkna antalet spermier, färga dessa och därefter få fram antalet funktionella spermier. I detta fall visade det sig att endast 25 % av spermierna var funktionella.  När stoet precis hade ovulerat, tinades de återstående stråna, centrifugerades genom en gel, där de inte funktionella spermierna fastnade. Av den ursprungliga dosen på 625 miljoner spermier, återstod efter användning av ett strå och gelcentrifugering endast 25 miljoner. Stoet blev dräktigt och är så fortfarande. I detta fall var informationen från hingsägaren att hingsten hade utmärkt sperma, men att detta gällde färskt semin, framkom först långt senare. Återigen, visar det hur viktigt det är att särskilja dräktighetsprocenten mellan färsk - kyld - och frusen sperma, för att så fort som möjligt få en uppfattning var problemet ligger när stoet inte blir dräktigt.

Vid användning av fryst semin, är det bra om stoägare frågar om antalet ston hingsten fått dräktiga på sitt frysta semin innan man bestämmer sig för att köpa doser. Om hingstens semin inte är provad som fryst tidigare, kan man be om ett extra strå, för analys. Vill inte hingststationen lämna ut detta, är det på egen risk man köper doser och om stoet inte blir dräktigt, kan man få offra ett strå för en diagnos. Det är därför också viktigt att rätt antal spermier ingår i köpet av en dos. Alltför ofta minskas antalet strån och därmed vad som anses vara en full dos spermier. Oftast sker detta från hingstar där det frysta seminet är väl utprovat och dräktighetsresultatet gott. Extra viktigt är att ordentlig provtagning, med cellprov och bakteriologiskt prov, tas före varje inseminering för att utesluta att eventuellt problem finns hos stoet.

De bakterier, som ställer till störst problem hos gallstoet, är de hemolyserande streptokockerna. Dessa är luriga då de har förmågan att krypa in i livmodervävnaden och slå sig till ro i grupper. När de har gjort så, beroende på antal, är det inte alltid möjligt att kunna odla fram dem vare sig genom att ta en biopsi eller genom vanlig provtagning. De orsakar med sin närvaro ärrvävnad i livmodervävnaden som ytterligare bidrar till att stoet får svårt att bära fram ett föl. Det är därför viktigt att tidigt få en diagnos till varför stoet inte blir dräktigt eller resorberar. Detta är alltid en varningsflagga i de fall där seminet håller en god kvalitet.

Streptokockerna misstänks att de kan aktiveras efter inseminering och beroende på antalet resorberar stoet vid olika tidpunkter i sin dräktighet om hon blir dräktigt. För att  få en diagnos på gallstona och skapa bättre förutsättningar för inseminering med hållbar dräktighet, har ett danskt team, tagit fram ett medel, som aktiverar, inaktiva, sovande, streptokocker så att de blir behandlingsbara. Preparatet är utprovat i Kentucky, med utmärkta resultat, på speciellt värdefulla avelsston som inte blivit dräktiga på två säsonger. Jag har fått förmånen att prova ut detta även hos mig. Än så länge har jag använt preparatet på ett sto, som nu är behandlat och återkommer nästa vår för inseminering.// Elisabeth

De flesta bilister, som möter hästar, förstår att sakta ner hastigheten, stanna eller på något annat sätt visa hänsyn. Om inte annat för att de vill inte ha någon skada på sin bil. Sedan finns en liten, liten minoritet av bilförare som ska fram till varje pris:
Den sistnämnda kategorin mötte vi tidigt en morgon när vi ledde ett sto och hennes 4 månaders föl. Ett 4 månaders föl är ingen liten fölunge, utan en liten häst som väger dryga 170 kg. Även om det är vant att bli ledd, reagerar det på ett fordon som kommer körandes emot det och som inte saktar ner förrän bara någon meter ifrån. Trots att jag försökte få fordonet att stanna långt innan där vägen var bredare för att vi skulle kunna komma förbi, fortsatte bilen framåt och ett huvud stack ut genom sidorutan. En ilsken röst skrek att vi skulle flytta på oss för han hade bråttom. När jag svarade att han måste köra åt sidan eller backa för annars vågade inte fölet gå förbi, fick jag till svar att kunde jag inte hantera hästarna bättre hade jag inte på vägen att göra. Det var en allmän väg och han hade rätt att komma fram. Vid det här laget stod fölet blixtstilla och stirrade stelt framåt.

Jag svarade att om han nu trodde det var så lätt att flytta på en rädd fölunge, kunde han försöka själv. Ur bilen kliver då en jättekromosom till man, som såg ut att ha uppnått mogen ålder, även om beteendet gav andra associationer. Han tog grimskaftet och började dra fölungen framåt genom att lägga sin egen vikt bakåt. Som alla hästkunniga människor vet, fungerade inte detta något bra, så fölet svarade genom att göra samma sak åt sitt håll. Det blev så att säga jämnvikt i dragkampen viktmässigt. Jag frågade honom om han tyckte det gick bra eftersom fölet inte alls rörde sig framåt och bad honom lämna tillbaka grimskaftet. Jag kände också att jag var tvungen att påpeka att jag tyckte han var riktigt dum i huvudet. Eftersom han fortfarande inte förstod hur han skulle komma förbi, återstod bara för honom att fortsätta skrika att vi skulle flytta på oss och gå tillbaka till bilen.

Nu tyckte fölet att hon fått nog av den där tråkiga människan. Mamman gick snällt förbi bilen och fölet travade raskt bakom med mig springande vid sidan om.

Jo, jag ringde faktiskt till polisen. De är bra att ha i sådana här situationer. Även om hästen betraktas som ett fordon, så räknas dylikt beteende som oaktsamhet i trafiken. Oaktsamhet i trafiken är inte bra för körkortet.

Tänk så mycket fortare det hade gått för alla parter om bilisten stannat första gången. Då hade han inte ens behövt bli upprörd och bara förlorat ett par minuter, istället för 20 minuter och vara halvvägs till en hjärtinfarkt.